För många av oss var det en underlig dag. Vikingakläderna som tidigare bara används till fest skulle nu tas fram
och användas vid ett mer sorgesamt tillfälle.
Eftersom Helena inte var medlem i Svenska Kyrkan hölls begravningsceremonin i Marby sockenstuga. Anders Hansson, Blot Andur, förrättade begravningsceremonin, vilket var ett av Helenas önskemål.
Han talade utifrån denna vers i Den Höges sång:
- Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde. - Han menade att det eftermäle, den goda dom Helena fått, från hur hon förvaltat sitt liv och sin
kraft, både för familj, släkt och vänner, ska alltid följa henne. Han sa också att Helena lever
så länge vi minns henne. - Vid minnesstunden framförde Catharina Tylleskär ett mycket uppskattat kväde till Helena.
- Hören mig alla
Fränkor och fränder
Härsar och hirdmän
På Österhus gård - Samlats har vi här
Att sörja och sakna
Den fränka som föll
I sjukdomsstrid - Samlats har vi ock
Att fira och fröjdas
För tiden vi fick
Och hylla en hövdingMinnas vill vi värvet
Väldiga viljan
Värmande vantar
Och vänligt ordFä dör
Och fränder dör
Även själv skall du livet lämna
Men minnet av Aslaug
Må aldrig dö
Ty mycket gott har hon gjort - Begravningen och minnesstunden besöktes av ett hundratal personer, varav uppskattningsvis
en tredjedel var vikingaklädda, enligt Helenas önskemål. Lena Palt representerade
Trondheims Vikingalag. De hade också sänt en vacker blomsterhyllning till begravningen.
Vi hyllade också Helena genom en vacker krans, där texten innehöll löftet: - Aslaug vi ska alltid minnas dig
- Helena kommer att hedras vid blotet på höstfesten och tillsammans med vår vänförening
Trondheims Vikingalag, i samband med Viking Wintergames. -
- I det här inlägget vill jag också publicera föreningen annons, detta speciellt till er som inte läser lokalpressen i Jämtland.
